Band

Sitter och tänker på hur olika vi alla är...vad vi värdesätter som viktigt här i livet och hur dessa värderingar kan förändras över tid.
Tänker på relationer...hur relationer mellan människor förändras. Relationer som växer och relationer som dör ut.
Vi knyter band till nära och kära runt omkring oss, vänskapsband, kärleksband och familjeband. Alla dessa band är så otroligt viktiga för mig och säkert för de flesta människor. De starkaste banden har jag till mina barn Nellie & Elton, jag älskar dem så att det gör ont i hela mig!!! När jag ser på dem så blir hela jag alldeles varm=) Finns inte något som jag inte skulle göra för dem... Vilken mamma känner inte så?
Ibland blir jag bara så himla ledsen och besviken, ibland känner jag mig liten igen, som ett övergivet barn - patetiskt.

Första Advent...

...och vårt första ljus är tänt=) Åh nu börjar nedräkningen mot jul, så underbart! Älskar julen och allt som hör därtill!! Hmm..ok kanske inte allt då, typ allt stressande med julklappsinköp som ALLTID görs i sista sekund, att jag ALDRIG kan lära mig? Som alltid när det är Advent så åt vi tomtegröt till frukost - även om jag inte var så sugen på det så måste man ju...traditioner är till för att följas, tycker jag. Så mysigt att sitta där på morgonen med det första ljuset tänt, nybryggt kaffe, tidning, gröt och sällskap av de jag älskar allra mest=)
Jag har börjat julpynta lite smått här hemma, tagit fram julstjärnor till fönstren och hängt upp julgardiner. Så mysigt blev det i vårt lilla kök, känns som ett "Barnen i Bullerbyn-kök"...riktigt hemtrevligt! Har också tagit fram min bästa julsak som gör mig riktigt nostalgisk - en ljuslykta som är en julgran som jag fick av min bästa kompis Emma när jag var liten. Den är så fin när den lyser...älskar den! Nellie har fått ärva min gamla julängel att hänga i fönsret, det väcker många fina minnen från när jag var liten och längtade efter julen...när mamma hängde upp ängeln i fönsret så visste jag att det inte var långt kvar tills julafton=)
Julen väcker så många känslor i mig, både positiva och negativa.... Men den här julen kommer bli speciell, den ska jag bara fira med min egna familj.... Det ska bara vara jag, Magnus, Nellie, Elton, Dewin och Emilia, eller bara och bara, vi är ju en stor familj numera=)
Senare idag ska jag åka till Hemsjön på julmarknad, var där förra söndagen också sååå himla mysigt, och för er som inte varit där kan jag verkligen rekomendera att åka dit!
Puss

Starkt kaffe tack!

Tacka gudarna för denna goda underbara dryck som gör att man blir (nästan iaf) som människa igen=) KAFFE!!=) I löööv it! Har nämligen fått en liten son som älskar att äta/tutta på nätterna, och då duger minsann ingen vanlig napp - åh nej, här ska det vankas äkta och rejäla grejer;) Hej jag känner mig som Mamma MU! Fast det gör inget, vad gör man inte för sina små? Han växer ju som bara den, skulle kunna tro att jag har grädde med tillväxthormon i tuttarna, haha!
Vilken skillnad det är att ha 2 små barn här hemma, inte just det för att Elton tar så mycket tid och plats utan just för att hans storasyster inte tycker att det är lika roligt hela tiden. Min lilla Prinsessa har det lite kämpigt nu, hon tycker att det är jobbigt att behöva dela sin tid med sin lillebror.. Förstår henne, det kan inte vara lätt att helt plötsligt behöva stå åt sidan när en till behöver mammas och pappas tid. Ibland går det riktigt bra, hon är med och byter blöjor, kläder och gosar men sen däremellan slåss, skriker och bråkar hon - men det är väl så det ska vara.
Idag ska jag in till Univers. och ha muntlig redovisning, ska ha med mig Prinskorven och min Nanny Eva (älska!!!) som ska hjälpa till medans mamma Hanna redovisar. Vet inte vad vi skulle ta oss till utan vår Eva, hon är oumbärlig - ställer alltid upp i vått & torrt!
Nä nu ska jag försöka få på mig lite smink så jag inte skrämmer ihjäl folk=)

Halloween

"Firade" gårdagen med Pernilla och hennes fina familj=) Det var väl inget Halloweenfirande så utan bara en bra anledning till att träffas och äta en massa onyttigt och mumsigt!

Vänner är en sån bra energikälla, vet ju om det - men ibland blir det lite smått bortglömt? Älskar mina vänner och blir alltid på så bra humör efter att få ha ugåtts en sväng med dem. Ändå kan det ibland ta så lång tid innan man ses, varför är det så? Har vänner som jag inte umgåtts med på flera år, ändå kan jag räkna dem till mina närmsta - hur kommer det sig? Men det är väl som jag brukar säga och intala mig själv, man ska inte känna krav på sig att umgås, riktiga vänner blir inte sura för att man inte har tid. Där inte sagt att jag inte vill umgås, vill ha så mycket mer tid!! Skulle vilja ta några veckor då jag bara bestämmer mig för att åka runt och hälsa på alla men hur ska jag få in det i min vardag?? Min vardag som nu består av 2 underbara barn, 2 bonusbarn, 1 fästman, 1 st hus som ska städas, dammsugas skuras mm. all tvätt som ska tvättas, studier mm. mm. Hmm...eller är det bara dåliga ursäkter???

Puss